Sankta pshyko.
Så bra bok och kännslan av hur det kanske kunde ha fungerat eller hur det fungerar. Mentalsjukhusen är ju borta men patienternas åkommor finns ju kvar.
Den beskriver även en barndom jag kan känna igen mig .. Mobbingen som gör att barn inte vill leva längre och hur vuxen värden inte ser eller väljer att inte se.
Hur det på verkar i vuxen ålder att dagligen slåss i mot det dåliga som skapades då och göra nå bra utav det.
Vissa lyckas, vissa inte .
Jag har alltid hatat allt va mobbing heter. Jag hade turen att lyckas bli stark i viss mån av dom elkhterna jag vart utsatt för men jag kan mycket väl tänka mig att det finns många som förblir i en grå zon .
Som klarar sig bra ändå. Saknaden av att ha en betydelse i samhället att ha en vän att dela med sig av, En vän som tar dig för vad just du är och faktiskt stannar kvar utan att det ska behöva kosta dig massor av gentjänster .
Gentjänster bara för att få ha en vän.
En stunds vänskap som kan kastas bort när man är trött och du inte har nåt att ge ....Hån och att höra hur duktiga alla andra är men att du antingen inte finns eller hånas ännu mera. Ursäkterna är sedan att vi skojade bara.
utnytjandet av att du kan va bra att ha när ingen annan finns tillgänlig ....Men när du tror dig ha funbnit denna vän så blir du motbevisad genom att på en nåder få umgås eller ännu värre dom är lite sura på dig för att du inte har gett allt som dom kräver. Du vet att dom snackar skit om dig , du vet att dom igentligen inte vill ha dig där ...
För att i nästa sekund höra hur dom planerar nå roligt ...Men att du inte är välkommen sägs inte rakt ut utan man vet inte om det finns plats... Eller värre säger att visst häng på.. När dagen kommer så har dom åkt utan dig .
Du får gå hem själv igen.
Detta har en väldigt liten del i en större sammanhang och givetvis är det inte så farligt som vissa andra får utstå.
Men det ska inte behöva finnas alls .
Kommentarer
Sus
Ja denna utfrysning och detta utanförskap ger väldigt trasiga hjärtan och själar.
Man önskar att ingen, absolut ingen hamnar så ensamt att de mår riktigt dåligt, men de finns tyvärr överallt.
Det gäller att ha ögon och öron öppna dör dem, att se och höra dom i deras tystnad...
Kraaaaam
Therese - Sockenvägens Söta
Har ite läst boken ,men blev nyfiken. Och ang utfrysning är det en känsla som gör så ont så ont, och utanförskap är nått man minns... Finns som en tagg trots att många år passerat... KRAM
Ing-Britt
Låter som en bok med ett tänkvärt innehåll. Tror tyvärr att det är många som lider av att inte synas. Kanske inte ren mobbning med slag och elaka ord men endå en psykisk ljupt sårande utanförskap.
Ha de gott, kram Ing-Britt
Trackback
