Ett stort tack.
Tacksam är jag att jag har så fina vänner här på bloggen som har sitt hjärta på rätta stället.
Mötet på korttis kändest konstigt... det stod ljus tända och ett foto av lilla fina killen.
Jag klarade inte av att gå in och titta så vek var jag .
Men det kommer så nära så nära.... och gör så ont.
Nu måste jag och ska för våran familjs skull ta mig samman och göra en fin första advent...
Många ljus tända och lilleman ska få va med och baka i helgen ... med en viss hjälp från lilla Elliott som är duktig på att göra bus.
varma kramar till er alla .
Kommentarer
Trackback
