Allt så rosen rött.
Är verkligehten verkilgen så för dom flesta man läser och tittar in hos??? Nä så klart inte och jag förstår att man väljer att titta på det fina ... Det är bra i sig att man gör .
Hur gör man då när ens värd inte alls hänger lodrätt utan mestadels bara snurrar runt och du själv inte hänger med .
Vad gör man med tankar och när ensamheten kryper sig på fast man inte vill??? Eller när besvikelsen och det man trott varit rätt bara är fel???
. Om jag reagerar på att nån säger någe dumt till mig och jag blir ledssen... och den jag trodde skulle trösta mig säger till mig att jag får skylla mig själv....
Att det dom säger ska jag låta gå förbi.... Den som jag trodde skulle försvara mig blir istället arg på mig för att jag blir ledssen....
vad kan jag då känna förutom ensamhet.
Dom får hålla på ... Men jag ska inte säga nåt till baka . Gör jag det .. får jag ännu mera skäll.
Ensamt ....tårar... Kanske jag kan hitta nå sätt att göra rätt.
Kommentarer
TantGlad
Fint , känsligt och tänkvärt inlägg.
Vi är så oliks vi människor med vad vi väljer att skriva, berätta och dela med oss.
Ensam är ett dystert ord, men tyvärr en sanning som existerar hos många, och det tror jag är mycket jobbigt om det är en ofrivillig sådan.
Ha det så jättegott nu, och en STOR STOR hjärtlig kram från mig.
Marie
Ursch.. så tråkigt! Det låter som du har fel människor runt dig :(
Hade du varit här så skulle jag ha tröstat dig!
En stor varm kram från mig!
Marie
Nina Liljedahl
Men åååh...hur är det fatt? Eller...det förstår jag ju av att läsa det här..önskar jag kunde hjälpa och trösta.
Nu är det ju snart två veckor sedan du skrev det här så jag hoppas att det har ordnat upp sig, så du mår bättre nu.
Bamsekram!
Trackback
