jakten fortsätter.
Det är ju så mycket att ta in med lille elliott just nu att jag har svårt att hinna med. Han har börjat ta sina första steg coh det är ju så stort , vi är ju som förtrollade här hemma nä vi ser hans små ben och hans framfart.
Vi känner enormglädje att han klarar att detta .... och även en viss sorg att livet är orättvist mot hans storebror.
Många ggr så får jag och min man klumpen i halsen när dom sitter brevid varandra och båda är precis lika fina , men har så skilda förutsättningar.
En viss harmoni måste komma av detta med en vacker dag....
Lilleman är ju en solstråle , fast han har sitt handikapp så bromsar det inte honom att försöka gång på gång med det mest svårSte saker.
Nä nu är kl mitt i natten och jag måste tvinga ner mig i sängen igen.
Hm kanske är det jhon blund som knackar på..... zzz. Go natt.
Kommentarer
ansepanse
visst är livet orättvist mot Lilleman <3
Sv: menar du att ni har plusgrader idag? här är det minus och riktigt kyligt därute
styrkekramar <3
Marie
Vilken kämpe han är!
Önskar dig en fin start på den nya veckan!
Kram Marie
MissStorm
Oj, har han redan börjat gå! Tiden rusar iväg!
Visst är livet orättvist. Men förhoppningsvis får de båda två fantastiska liv, trots sina olika förutsättningar!
Trackback
